Faggruppe for sykepleiere i revmatologi 28 – 29 april i Kristiansand
Äntligen kunde de norska reumatologsköterskorna samlas igen efter två års uppehåll på grund av pandemin. Kongressen för NSF:s Faggruppe for sykepleiere i revmatologi 28 – 29 april i Kristiansand lockade över 90 reumatologsköterskor under temat ”Hva om jeg faller? Hva om jeg flyr?”.
Vikten av att vara aktiv löpte som en röd tråd genom de båda mötesdagarna. Fysisk träning ändrar det sätt som vi människor ser på oss själva. Små positiva förändringar kan göra enorm skillnad. Evolutionen går långsamt och våra kroppar är fortfarande konstruerade för ett rörelserikt liv på savannen. Samtidigt innebär reumatiska sjukdomar särskilda utmaningar för patienterna.
Ledtråden träffade de tre deltagarna Kristine Kolic-Johnsen, ordförande för NSF-FSR/tillförordnad avdelningschef, reumatologisk poliklinisk enhet sykehus Levanger, Alexander Larsos Skar, sjuksköterska, reumatologisk poliklinisk enhet Levanger och Inger-Johanne Jærnes, sjuksköterska, reumatologisk poliklinisk enhet Bodø, för att höra vad de tar med sig hem från mötet.
Trion tyckte att programmet var aktuellt och varierat, och menade att fysisk aktivitet är en viktig del i behandlingen av reumatiska sjukdomar. Så här kommenterades ett axplock av intrycken av årets kongress:
”Det är viktigt med förståelsen att vi inte behöver krångla till det så mycket när det gäller träning. Fysisk aktivitet kan vara en stor utmaning för våra patienter, bland annat på grund av smärtproblematik, ledslitage, inflammation och extrem trötthet.”
”Det intryck som vi som hälsopersonal ger våra patienter är väldigt viktigt. Det är angeläget att vi tar oss tid att informera om de olika läkemedel som används, och att vi visar trygghet och kompetens inför patienterna. Det kan vara svårt i en hektisk vardag, men det bidrar till mindre skepsis och bättre följsamhet och effekt av behandlingarna. ”
”Det var bra att få en bild av hur de olika typerna av psoriasis ser ut. Vi har många patienter med psoriasisartrit; de är ofta svårare att behandla med påverkan i leder, senor, hud, mm.”
”Många reumatiska patienter plågas av långvariga smärtor, men vi har själv ingen behandling eller utredning för denna problematik i Levanger, utan remitterar till Smärtklinik på St Olav.”
”Träningsprogram för sjuksköterskor på reumatologisk poliklinisk enhet vore absolut intressant att få in som en del i nationella riktlinjer.”
”När det gäller infusionsbehandling är det märkligt, om än inte förvånande, att vi gör så olika, eftersom det har saknats nationella rutiner. Här behövs förändring och det ska bli spännande att jobba vidare med detta, ett arbete som förhoppningsvis leder fram till en nationell riktlinje. Det skulle spara både oss och patienterna onödig tid.”
”Det var mycket intressant att höra om patientens övergång från barn till vuxen, vilket också märktes på engagemanget i hallen. I en utsatt ålder krävs en trygg miljö och god tillgänglighet till vårdpersonal för att säkerställa god uppföljning och bra behandling. Här kan möjligen samarbetet mellan avdelningar och/eller sjukhus bli bättre.”
Kristine Kolic-Johnsen, som själv höll i en informationspunkt från NSF-FSR på mötet, poängterade också hur viktigt det är för reumatologsköterskorna att nu åter kunna träffas efter pandemi-årens isolering:
– Vi är en liten grupp och det betyder otroligt mycket för oss att knyta och bevara band mellan de olika sjukhusen. Glädjen i allas ansikten visade tydligt hur roligt det var att äntligen få träffas igen, vilket också speglades av ett fullbokat möte. Det bidrar även till yrkesmässiga fördelar och möjlighet att hålla sig uppdaterad. Vi försöker också träffas på andra arenor, såsom EULAR, ACR, nätverkskonferenser och ledarskapsseminarier, och har en egen Facebookgrupp. Sammanhållning har helt enkelt hög prioritet i vår yrkesgrupp.
– I informationen från NSF-FSR ville jag lyfta fram vad vår yrkesgrupp står för, och vad vi bidrar med genom den här typen av seminarier. Tanken är att knyta band över hela landet och bidra till professionell utveckling, vilket vi även gör i form av stipendium till våra medlemmar.
Stafettpinnen går nu vidare till Lillehammer som håller i NSF-FSR-mötet nästa år.
